Fredag den 13e

Jag är inte vidskeplig eller så, därför tror jag inte att denna dagen är nämnvärt sämre än andra. En bra sak med den är att vi firar 9 månader som gifta och jag njuter av livet som maka och mor. Men det mesta har gått lite snett idag, ingen katastrofdag men tillräckligt för att vara enormt frustrerande och stressande.

Några anekdoter från dagen:

• Arvid vaknar när vi går ut på promenad o vägrar somna om så istället för 5 km blir det knappt 2.
• Ska kärleksfullt pussa min son, då han passar på att spy mig i munnen... så mkt så det rinner över och ner på tröjan. 
• Skrivaren strular när jag måste få ut kort som jag ska ta med till färjeterminalen för att ge till vänner.
• Gps'en skickar mig över halva skåne när jag ska till Trelleborg och jag får än en gång bekanta mig med småvägarna, blir lite försenad men ändå 20 min före tyskarna.
• Visar sig att jag parkerat i fel ände av Trelleborg så efter lite förvirring inser jag att jag hinner inte tillbaka till bilen för att ta den dit de är utan bara att springa för att hinna, med en hund och en barnvagn. Kommer fram och hinner krama dem i 5-10 min innan de måste ombord på färjan. Går mina nästan 30 min tillbaka till bilen.
• Ammar Arvid i baksätet, han bajsar - inget onormalt, men han bajsar MYCKET! Det gick genom allt o hela vägen upp till skulderbladen på ryggen. Har 1 km till närmaste toalett så försöker mig på ett baksätesbyte vilket resulterar i bajs i baksätet och alla kläderna. Arvid spyr även lite mitt i detta, han var ju trots allt nyäten. Utan att förfrysa honom lyckas jag ta på honom nytt och packa in oss i bilen för att åka hem.

Som ni förstår har det inte varit en av mina bästa dagar men nu är jag hemma, Håkan har tagit en promenad med hund och vagn, jag andas... Snart är det kväll och trots en spännande galen dag är jag väldigt tacksam för mkt och känner mig lyckligt lottad... trött, men lycklig.