Adventstid och missbruk

Nu har vi haft första advent i nya huset, sååå mysigt med stakar i fönstrena och inte så mkt kartonger kvar. De som är kvar är dessutom undanstoppade för att de ska gås genom så man ser dem inte i huset. Lite gardiner kvar och belysning att fixa, men de stora bitarna är gjorda, nu får vi finlira :) känns toppen!

Gällande missbruk i adventstid så har jag lärt mig ett nytt recept på microknäck, vilket resulterat i att jag kan titulera mig knäck-missbrukare. Vill ändå dela med mig av detta suveräna recept.

1 dl socker
1 dl sirap
1/2 dl grädde

Blanda i en microskål, lägg på locket och kör på maxeffekt i micron. Tid beror på hur ni vill ha den och hur microns effekt är.

Men i vår micro blir 6 min perfekt, det släpper från formarna, men är fortfarande segt när man tuggar.

Efter 6 min tar man ut och rör ner 1/2-1dl hackad mandel, sedan är det bara hälla direkt från skålen i formarna... inget skedkladd!!! Ställ plåten med formarna kallt och vips så har man färdig knäck :D

Glad advent!!!

Golvyta & även kanske en önskelista

Nu börjar vi ana golven under kartongerna igen. Massa saker vi kommit på att vi saknar, saker som en skänk, snygga gardinstänger, en extra bänk till köket (har en byggplan), massa mattor, har typ inga till våra kalla golv, gästtofflor (så våra gäster inte behöver frysa om tårna), ett stort matbord (inom året), en kökslampa, en lampa till trappen, en taknära lampa till ovanvåningen, sänglampor, sängbord 20cm breda. Jag önskar att jag hade en mysig gravid pyjamas som jag kunde krypa runt i, helst flanell (och stor) eller bomull :) Vi behöver uppdatera vårt blomförråd och vi ska inte börja prata om barnrummet som inte är i närheten av att ens vara påbörjat... en sak i taget.

Hm... kanske skulle ta och skriva en önskelista av ovanstående eller så kan ju ni som läser sprida runt det :)

Veckans glädjeämne är att sakta med säkert kommer böckerna upp i bokhyllorna och jag riktigt njuter av att se dem sakta fylla hyllorna. Går sakta eftersom att jag får sluta så fort jag får sammandragningar, men jag gillar att göra det så hellre tar det lugnt och en sak i taget även här :)

Samt höll på att glömma, igår fick vi glädjande en soffa till vår övervåning via en sida på facebook där folk annonserar om saker de vill bli av med. Så mot att vi hämtade fick vi en helt duglig och fin soffa till vårt allrum på övervåningen :)

89 dagar kvar

Om 89 dagar har vi beräknad förlossningsdag... skumt, det innebär att om 89 dagar beräknas vi bli föräldrar! Haha, blir man någonsin redo?

Vi längtar massivt efter lillskiten som är i magen men frågan som vi hört vänner ställa sig har nu dykt upp hos oss: Är vi redo att bli föräldrar? Verkar som att man inte är redo förrän barnet är här, så känns som om vi fortsätter att flytta runt kartonger och packar upp...

Vi fortsätter att drömma om hur vi kan göra för att få ihop sakerna, hur vi kan möblera och vad vi kan göra med vårt nya hem... Stället där vi ska påbörja vår familj :) Om 89 dagar...

Livet i kartonger

Just nu består livet av en laburint med kartonger och sakta sakta tar vi en kartong i taget. Saker går ju lite saktare eftersom jag inte får/kan lyfta, men jag gör sånt jag kan och idag har jag till min egen glädje kunnat tvätta och laga maten, samt tömma en kartong med lite kläder. Så visst går det framåt, även om det är i små 10 minuters etapper mellan vilopauserna.

Däremot verkar tiden till att blogga försvinna snabbt! Så idag får ni ett klipp av underbara Hugo från 8 år sedan när han var 4 år och sjöng en egen tolkning av imse vimse spindel!

Flyttmorgon :)

Idag flyttar vi! Milena o jag inväntar transporten!

En lååång fredag

3 långa läkarbesök inom 1 dygn räcker tycker jag! Nu ligger jag äntligen på madrassen i huset, dock lite uppretad för att det sista som skulle fixas idag trots allt inte är fixat! SUCK!

Kan ju inte göra något åt det utan bara ligga här och vara irriterad!

Är framförallt extremt trött, men ska handla inför imorn om någon timme... måste bara vila lite först. Inväntar systerdotter som ska bo här i helgen och tänkte kidnappa med henne till affären för assistans eftersom Håkan håller på med att fixa det sista i lägenheten inför flyttdagen imorn.

Jag hoppas det går bra imorn, jag har fått förnyade order om att ta det lugnt imorn och inte göra något, tror det ska gå bra, har delegerat ut det mesta.

En sista måltid

Ikväll har vi ätit vår sista måltid på nobelvägen i Malmö! Eftersom kastruller och stekpannor och resterande köket är nedpackat fick det bli hämtmat som kulinarisk sista måltid... Så det blev kebabrulle från torget med varsin cola... Inte det mest näringsriktiga, men vi flinade glatt åt varandra medans vi insåg att vi faktiskt bara har inatt kvar i lägenheten! Imorn flyttar vi in i vårt radhus :D Tjoho!

Fars Dag 2011

När jag var liten var jag djupt fast i min övertygelse att min pappa var störst, bäst och starkast! Vi bodde i Botswana och det föll mig aldrig in att bli rädd när vi stannat bilen för att fika i bäckmörkret och genom fönstren hördes lejon och djurlivet strax i närheten. Aldrig var jag rädd, varför, jag har ju pappa här.

Jag minns en gång i en by där vi var och hälsade på och fick bo över natt i en hydda med ett djurskinn som dörr. Pappa väckte mig tidigt i gryningen och visade att jag skulle vara tyst. Tillsammans smög vi fram till "dörren" där han lyfte en flik och visade mig att bara några meter utanför gick det lejon. Jag var så farscinerad, men inte rädd... jag hade ju pappa där!

Jag erkänner att jag är pappas "lilla" flicka, även om jag idag inte är så liten på något sätt så verkar inte den stämpeln trilla av direkt och nu vid 32 års ålder, gift och gravid kan jag säga att det gör mig inget om jag resten av mitt liv är pappas flicka.

Vilken nåd att få växa upp med en far som varit en förebild i livet. Genom vad han gjort och vad han sagt. Genom det liv som han tillsammans med min mor har levt har de visat mig att allt är möjligt. Jag har inte varit en så stillsam människa genom åren, men med tålamodets egna röst har pappa alltid funnits där och alltid uppmuntrat mig att våga ta mina egna steg med full trygghet att han (och mamma) alltid finns som skydd om jag skulle falla.

Tack pappa och jag ser fram emot flera fars dagar som du kan firas på! Kanske jag lyckas vara i närheten någon av dem i framtiden.

Kärlek och kram

Ett tänkvärt citat av en smart man

Detta är ett underbart och tänkvärt citat, hur ofta bedömmer vi fel! Helt galet att vi glömmer bort att alla är unika och har möjlighet att vara suveräna om de bara får vara bra på det de är bra på!

Från sommaren 2003

Hittade denna filmen på en av brorsdöttrarna som till sin farmors 60 års dag snällt sjöng denna sången eftersom det då var en av farmors favoriter att få höra :) Nu 8 år senare är hon en cool 15-åring och jag hoppas hon håller med mig att det är ett galet sött videoklipp som får en att le :)

Sjukgymnastik för gravida

Som jag önskar att ni kunde få se en bild på när vi ligger o slappnar av efteråt... Tänk dig en varm pool med 10 gravida kvinnor, luftkuddar runt nacken och flytkuddar under knäna för att vi ska slappna av i vattenytan och låta musklerna få njuta efter motionen. Låter ju inte så humoristiskt :) MEN tänk dig att mellan kudden som håller ett huvud och stången under knäna sticker det upp en stor svullen mage på varje person... haha... ser faktiskt rätt roligt ut!!! Tyvärr är kameror inte tillåtna där inne så kommer inte kunna dela med mig av synen utan ni får helt enkelt föreställa er hur det ser ut och fnissa lite där ni sitter :)

En vacker stund

I maj 2007 fick jag besök i Kapstaden av en underbar vän. Hon kom ner, var med mig i flytt till ny lägenhet som inte var det fräschaste på jorden (kanske till och med det sunkigaste), men utsikten vägde upp för allt!!! Kvällarna tillbringades på balkongen med en kopp te, djupa (och ytliga) samtal, samtidigt som solen gick ner över havet... vilken nåd att få bära med sig dessa minnen!

Sunk - ett borde minne

Ett borde minne är en helg som man borde ha minnen ifrån, men jag antar att jag kommer ha en massa borde minnen den kommande tiden. Är sjukt uttråkad och blir bara på sämre humör av att ingenting händer... Jag kan inte göra något heller för den delen, men så sjukt trist att bara ligga o vänta. Hela jag blir tråkig! Hade varit roligt om något speciellt hänt under allhelgona helgen 2011, men den går till historien som en menlöst trist och ensam helg med massa avsnitt av olika tv-serier...

Glad söndag från en inte så glad Emma!

En försommardag i skåne

En helt underbar försommardag som vi packade ryggsäckarna fulla med matsäck och vatten för att sedan ge oss ut i skogen och testa på en ny grej för oss... nämligen geocaching! Tänk om vi vetat då hur biten man kunde bli, det går ut på att man via koordinater letar reda på "skatter" - signerar dem - och seddan registrerar på nätet att man hittade den och efter det leta vidare efter nästa skatt.

Ett underbart sätt att roa sig själv med att komma ut i skogen och samtidigt ha ett syfte med promenerandet, det blir liksom lite roligare när man inte tänker på att man motionerar ;) Har idag tittat på bilder från vårens promenader i skogen och riktigt längtar tills det inte gör ont att gå igen så man får komma ut i skog och mark och bara njuta av naturen igen!

Minne från 1985

Vi sa hejdå till familj och vänner på Arlanda för att som familj åka ner till Botswana igen, jag tyckte mest att allt verkade spännande, hade ljugit på dagis o sagt att jag behövde öva mig på att äta med fingrarna och vi hade försökt börja lära mig engelska hemma i Stockholm, allt med varierande resultat.

På arlanda och redo för äventyr!

Det första jag minns är att vi hade familjesemester vid havet i sydafrika vilket var underbart! Men mina engelska kunskaper var kraftigt begränsade och jag var stolt över att kunna säga yes och no till samtliga tilltal... fungerar utmärkt att leka med någon utifrån dessa två orden ;)

Sen åkte vi upp till bushen... format av Stockholm som jag var då (bodde i Kista och Husby) tyckte jag det var lite väl läskigt när jag insåg att det inte gick att tända elektriska lampor efter att det blivit mörkt! Så första aftonbönen med mamma sa jag: "Kan vi inte be till Jesus att vi får åka härifrån och slipper detta..." Hm... vi blev kvar, men vilka underbara år som kom!

Nya vänner och folk som tog tag i mitt hjärta och här får ni en härlig ful-bild på mig vid ett barnkalas i Selebi-Phikwe ett par år senare.

Mitt i äventyret med mina vänner.

En perfekt vinterdag 2002

Det var dags att gå ner och undersöka isen på sjön, ingen snö men kallt som nordpolen... Vi kom ner till blankis på hela sjön och en otroligt vacker solnedgång.

På med gamla skridskor som hämtats från förrådet och alla barnen fick sina på med, sen ut på isen. Jag minns dagen med värme och skratt! Sen är det lite sjukt att dessa småttingar numera är tonåringar allihopa... huva ;)

Ett updrag...

Kanske skulle jag ta och utmana mig själv och skriva något på bloggen varje dag nu när jag blivit heltidssjukskriven? Något tips om ämne eller rubrik som jag ska satsa på?

Idag har iaf varit en skrämmande dag, eftersom vår läkartid blev försenad... mkt försenad och vi sedan fick 10 min istället för 45 min och var tvungna att stressa genom all information. Resultatet av det blev att vi fick information i klump vilket gjort mig lite orolig, men ska försöka gilla läget och ta det lugnt. Om 4 veckor vid nästa träff med doktorn ska han ha rett ut en del saker med neurologerna och förhoppningsvis ha lite mer tydliga svar till oss och inte "vi får se"...

Annars har jag även varit på min gravid/sjukgymnastik gympa idag och det börjar bli en trevlig vana att se samma ansikten på tisdagarna i bassängen. Gemensamma bekymmer och fler som går som krattor med kryckor och smärta som är med i processen att bli förälder.

Säg gärna till om du har något tips på vad jag ska skriva för inlägg här kommande tiden? Ge mig uppdrag!