Minne från 1985

Vi sa hejdå till familj och vänner på Arlanda för att som familj åka ner till Botswana igen, jag tyckte mest att allt verkade spännande, hade ljugit på dagis o sagt att jag behövde öva mig på att äta med fingrarna och vi hade försökt börja lära mig engelska hemma i Stockholm, allt med varierande resultat.

På arlanda och redo för äventyr!

Det första jag minns är att vi hade familjesemester vid havet i sydafrika vilket var underbart! Men mina engelska kunskaper var kraftigt begränsade och jag var stolt över att kunna säga yes och no till samtliga tilltal... fungerar utmärkt att leka med någon utifrån dessa två orden ;)

Sen åkte vi upp till bushen... format av Stockholm som jag var då (bodde i Kista och Husby) tyckte jag det var lite väl läskigt när jag insåg att det inte gick att tända elektriska lampor efter att det blivit mörkt! Så första aftonbönen med mamma sa jag: "Kan vi inte be till Jesus att vi får åka härifrån och slipper detta..." Hm... vi blev kvar, men vilka underbara år som kom!

Nya vänner och folk som tog tag i mitt hjärta och här får ni en härlig ful-bild på mig vid ett barnkalas i Selebi-Phikwe ett par år senare.

Mitt i äventyret med mina vänner.