Årets äckligaste lunch

Inte så stark

Ibland tenderar jag till att tro att jag är superkvinnan eller något annat orealistiskt :) Idag fick jag mig en tankeställare iaf!

Har ett underbart jobb och chef som gjort det möjligt för mig att fortsätta jobba fast kroppen inte riktigt vill hänga med i alla sammanhang nu när lillen växer i mig. Som grund innebär förändringen att jag jobbar hemifrån, men undantag att jag kommer in till möten som jag behöver vara med på.

Idag var en sådan dag, skillnaden var bara att mötet var hela dagen, så imorse in till kontoret, knaprade gott om panodil för att fixa stillasittande hela dagen. Ett mycket intressant möte leder ju till att jag inte så lätt lyssnar på min kropps signaler utan enbart skallen och vad hjärnan vill.

När jag tar kryckorna mot bussen efter dagen i sällskap av en kollega känner jag hur hela kroppen darrar, trött och ont. En mkt snäll busschaufför som stannade och plockade upp oss trots att vi inte hunnit till hållplatsen (tack vare kryckorna). Var på väg att spy på bussen, men klarade mig. Ulkade från hållplatsen och hem för att väl innanför dörren slänga mig över toaletten och tömma magen... Blev sen kvar på badrumsgolvet en stund innan jag släpat mig till soffan och blir omhändertagen av min man.

Kan nog konstatera att dagen blev lite för intensiv för mitt nuvarande jag, men har på något bizarrt sätt ändå haft en fantastisk dag! Ska bara försöka att inte ta ut mig riktigt så här mkt i framtiden...

Äppeltavlan 2011

Graviditeten :)

Är nu i vecka 18+2 eller vecka 19 som det så fint heter...

Citaten haglar, exempel som "åh, du har dina mest underbara månaderna i livet framför dig!" och "så mysigt! underbart!" eller "Jag har aldrig mått så bra som under min graviditet!". Tänk så underbart det vore om det var sant för alla.

Jag börjar med mitt gnäll så kan jag sluta med en god ton :)

Gnäll:
* Jag har spytt varje dag sedan midsommar.
* Jag orkar inte mycket
* Jag har redan fått kryckor för foglossning

Positiva saker:
* Jag har en liten parasit i magen som faktiskt är vårt barn... svårt att greppa, men otroligt!
* Jag har en underbar chef som möjliggör för mig att trots allt kunna jobba trots lite omarbetningar.
* Jag går inte genom detta själv utan vi är 2 som delar upplevelsen! Både det braiga och det dåliga.

Summa summarum, vi är otroligt välsignade och det känns fantastiskt att få bli föräldrar, men det är klart att allt är lite nervöst. Det svåra är att vara ärlig med omgivningen om hur man mår utan att det blir gnälligt.

Mys besök

Sprang på denna mannen i Linköping :) Hans fru är oxå med! Nu blir det mys fika!

Frukostmys

Ätit frukost med älsklingen som nu gått till jobb o jag förbereder min jobbdag.

Röjning...

...av omkullvält äppelträd i Vångsunda.

Dagens leende

Fick jag på posten idag av min mor. En bild på mig själv när jag var en liten skit, vilket påminde mig om att illamåendet så småningom blir ngt fantastiskt. O genast gör det inte så mkt att jag hänger o spyr en del.

Ny dag med nya möjligheter

Jag är så galet trött... Torsdag, känns i kroppen att jag inte är van vid att jobba, men jag strävar mig upp ur sängen och ser faktiskt fram emot dagen idag ändå. Kommer kännas som en seger att orka hela vägen denna vecka! Fredag kväll planerar jag att fira genom att sakta dö i soffan :)