Ibland tenderar jag till att tro att jag är superkvinnan eller något annat orealistiskt :) Idag fick jag mig en tankeställare iaf!
Har ett underbart jobb och chef som gjort det möjligt för mig att fortsätta jobba fast kroppen inte riktigt vill hänga med i alla sammanhang nu när lillen växer i mig. Som grund innebär förändringen att jag jobbar hemifrån, men undantag att jag kommer in till möten som jag behöver vara med på.
Idag var en sådan dag, skillnaden var bara att mötet var hela dagen, så imorse in till kontoret, knaprade gott om panodil för att fixa stillasittande hela dagen. Ett mycket intressant möte leder ju till att jag inte så lätt lyssnar på min kropps signaler utan enbart skallen och vad hjärnan vill.
När jag tar kryckorna mot bussen efter dagen i sällskap av en kollega känner jag hur hela kroppen darrar, trött och ont. En mkt snäll busschaufför som stannade och plockade upp oss trots att vi inte hunnit till hållplatsen (tack vare kryckorna). Var på väg att spy på bussen, men klarade mig. Ulkade från hållplatsen och hem för att väl innanför dörren slänga mig över toaletten och tömma magen... Blev sen kvar på badrumsgolvet en stund innan jag släpat mig till soffan och blir omhändertagen av min man.
Kan nog konstatera att dagen blev lite för intensiv för mitt nuvarande jag, men har på något bizarrt sätt ändå haft en fantastisk dag! Ska bara försöka att inte ta ut mig riktigt så här mkt i framtiden...
No comments:
Post a Comment