Adventspynt o skit

Nu är det första advent, en tid av väntan påbörjas, en tid att minnas och längta tillsammans. Det låter ju fantastiskt... ändå är det så många i min närhet som ger uttryck för ångest och frustration, trötthet och krav kommer högt upp på upplevelser. "Jag har inte hunnit...", "när skulle jag haft tid?", "så mycket som måste fixas!". 

Själv känner jag att det är dags att lägga bort kraven och måstena. Det är dags att stanna upp och pausa! Ta bort lite från kalendern om det redan blivit för mycket, de vänner som känner er förstår, resten får tycka vad de vill helt enkelt. Boka in ett par kvällar till att bara umgås och njuta! Julen blir knappast rolig om alla är trötta och sluta men borden perfekta? Jag har hellre ett halvkomplett utbud av saker men en familj som gläds åt att få ses och umgås!

Här är Arvids första egeninslagning. Han fick hjälp att knyta snöre o hålla ihop, men det är ett äkta bevis för att fint kan vara fint på så många sätt! Har du inte hunnit städa tex? Ingen panik, denna årstiden är det bara släcka lampor o tända levande ljus så syns inte dammet ;)

Så njut nu av väntan, och GLAD första advent!